Som whiskyfantast kan jag aldrig få nog av whiskymässor. Att vandra runt i timmar bland likasinnade och prova den ena slurken, godare än den andra. Att dessutom kunna få chansen att träffa människorna i branchen ger en ytterligare dimension till whiskydrickandet. Att få höra historier berättas av destillerichefer, brand ambassadors och våra svenska importörer, tillsammans med alla nya destillerier som nu har börjat producera sprit. Det är kort och gott ett par timmar i paradiset, varje gång!
Den här gången handlar det om mässan i Linköping som går under namnet Whiskyexpo. Årets mässa var långt ifrån den första, så den är väletablerad i whiskysverige. Dock var det första gången som jag besökte mässan. Arrangören Kenneth Lindblad hade i år satsat på ett nytt grepp, nämligen att endast tillåta kvinnliga besökare under Fredagens första två timmar. Ett riktigt kul initiativ tyckte jag när jag hörde talas om det. Nu visade det sig emellertid att det kanske inte blev någon riktig hit, tyvärr. Jag talade med de olika utställarna och samtliga rapporterade om att det varit kusligt lugnt därinne mellan 17-19.
På plats fanns de allra flesta av importörerna, som t.ex Diageo, Philipson Söderberg, Maxxium, Nigab, Bibendum och Berntson Brands. Clydesdale och Symposion stoltserade som vanligt med ett gäng härliga oberoende buteljeringar. Jag kommer inte redovisa allt gott som smakades denna gång, då jag helt enkelt ägnade kvällen åt att njuta, umgås och ha trevligt. Inga noter plitades ned således. Dock kan jag inte låta bli att nämna det magiska fatprov från 1982 som min gode vän Gordon Bruce från Knockdhu Distillery fiskade fram från en hemlig gömma under disken. Jag minns den från mitt besök där i Oktober, och den var precis lika fantastisk den här gången. En Clynelish från 1972 måste också nämnas: gudomlig, kort och gott.
Våra svenska destillerier gav oss som vanligt prov på hur deras sprit har börjat utvecklas. Genom lagring på olika småfat har man lyckats skapa en indikation på hur den färdiga whiskyn kommer smaka om några år. Grythyttan Whisky visade dessutom upp sin nya flaskdesign på mässan. Man kan konstatera att det finns gott hopp för svensk whisky framöver. Vissa av grejerna visar ruskig potential.
Mässan som helhet var välordnad, med väl disponerad yta, trots att lokalen inte är så stor. Till skillnad från måga andra mässor så finner man inga utställare av öl på Whiskyexpo vilket jag ser som positivt. Tonen och atmosfären blir automatiskt lugnare tack vare detta, då inte lika många går dit för att "förfesta", utan för att i lugn atmosfär prova fin whisky.
Jag kommer absolut återvända nästa år och jag rekommenderar att du gör det också. Tack Kenneth och alla fantastiska människor på mässan för en härlig fredagkväll!
